inlondonbaby.blogg.se

Eller ja middag med sällskap kanske är ett bättre uttryck. Idag har jag gjort ungefär lika lite som igår. Jag tror jag klev upp ur sängen först vid fyratiden. Men man ska ju inte slit ut se heller. Då jag väl masat mig upp och kommit mig till köket för att göra frukost/lunch/middag i ett så hann jag inte börja med maten förrän Jeremie sa att han skulle bjuda på middag senare ikväll. Jag fick då äta sparsamt av min kulinariska måltid bestående av grillkorv och pommes. Eftersom klockan vid det här laget var efter 17.00 så tänkte jag att middan skulla vara snart men fick order om att dyka upp vid 20.30. Alltså halv nio på kvällen, skulle vi äta MIDDAG! När jag ifrågasatte detta och sa att middag äter man senast halv sex på eftermiddagen så möttes jag av ett asgarv utan motstycke. 

 

Nåväl efter lite slösurfande på rummet så gick jag till köket för att se om det var någon där. Jeremie och Aurélié var på plats och jag och den franska tjejen fick sätta oss i soffan och se på medans maten tillagades.Det kändes helt okej att sitta där och surra en hel del och för första gången fick jag en chans att veta mer om mina roomies. Dessutom har ju den svenska killen lämnat from igår och idag har en ny tjej, LeAnn från Kanada, flyttat in. Hon var vädigt glad och social och jag tror hon kommer trivas med oss och vice versa. Till middag serverades det saffransrisotto och panerad kalv. Helt okej, inte i min smak kanske men det gick trycka i sig och hålla god min. Till maten serverades det rött vin till alla utom en som drack mjölk. Gissa vem! Det var dock rätt bra att jag gjorde det för det var en riktig conversation starter. Även om det aldrig var tyst vid bordet precis.

 

Efter maten så fortsatte surret och efter en stund så beslutade dom sig, alla utom jag förstås, för att klättra upp på taket och kolla utsikten. Det är ingen takterass utan skarpt lutande tak som dessutom var släta så halkrisken var stor. Jag var, kanske tack vara mjölken, tillräckligt smart för att stanna inomhus. Eller kanske för feg, beroende på hur man ser på saken. Som tur var stannade dom inte där så länge utan vi fick prata lite mer innan det var dags och avrunda. Nu sitter jag här mätt och belåten och känner mig riktigt nöjd efter den första riktiga middagen med roomisarna. Fler ska de bli. Jag råkade förresten skryta om min matlagning för Jeremie häromdagen och han var snabb att påpeka det för övriga så nu ska jag bjuda på nåt svenskt framöver. Vet dock inte vad, palt kanske? Den som lever får se helt enkelt. Nu ska jag sussa!

 

Ge val harne!