inlondonbaby.blogg.se

Idag hände nåt sällsynt. Nämligen att väckaren ringde.Jag har inte nött ut den dom sista veckorna om jag säger så. Dessvärre skulle vi idag besöka våran landlord, mest för att visa upp oss. Den ny tjejen skulle träffa honom och se så allt var okej. Jag behövde egentligen inte dit men jag hade inget bättre för mig så jag hakade på. Det var inte alls särskilt spännande men eftersom snubben är advokat så kom vi dit och hans sekreterare bad oss att vänta. Tio minuter senare fick vi göra bort vårt lilla möte. En sak som slog mig var att han berättade om sina andra hus där dom inhyrda betalade £630/vecka medans vi lyckligt lottade ENDAST betalade £590/v. Detta var naturligtvis inte gångbart och han klargjorde att fram mot våren skulle han antingen tvingas höja hyran eller kasta ut oss. Samtidigt påpekade han för egen del att det var av yttersta vikt att vi inte bröt mot sex månadersregeln. Alltså vi får inte avsäga oss huset tidigast sex månader in på perioden men han däremot skulle kunna kasta ut oss när han ville. Det var då så jag uppfattade det. Men det är klart, dom där £160 per månad som han förlorar på vår houseshare är säkert avgörande för en advokat med flertalet uthyrda hus. Eller så inte.

 

Efter mötet drog vi på en promenad runt ett område som heter Brick Lane. Ganska udda område men väldigt gemytligt på samma gång. Det kryllade av caféer och second handbutiker. Dessutom fanns därikring en stor marknad där det såldes kläder å dyl. Väldigt mycket spännande saker där också. Skulle bara haft lite pengar till övers. Först så åt vi lite lunch, innan vi upptäckte allt spännande. Jag blev lite paff när servitrisen kom fram så därför beställde jag bara nåt från menyn. Det visade sig vara müsli och vanlig yoghurt. Dock toppade med honung och färska bär så det var ju helt klar värt sina 45 spänn:) 

 

Dagens mest skrämmande nyhet fick jag veta först av allt på morgonen. När vi kommit ner, till där vår tubstation ligger, så berättade Jeremie att det var där Jack the Ripper höll till. Där var det stora skyltar om souvenirer och rundturer. På något sätt hade jag missat det hela. Vilket ju var tur med tanke på hur modig jag är. En tröstande sak är väl att det är några år sen JtR var aktiv. Dessutom var det inte direkt såna som mig han var ute efter. Jag kommer väl ändå inte tänka på det förrän nästa gång jag går hem mitt i natten helt ensam. Yippie! Nu tänkte jag, dessa otäcka tankar till trots, prova knäpp åt ögonen. Imorn väntar jobb och förhoppningsvis lite fotboll på puben!

 

Ge val harne!